Minirecension: iMac 24″ + Apple TV
Fick en laddning paket från Apple Store i fredags, och med tanke på min framtida ekonomiska status blir det nog sista prylinköpet på ett bra tag. Å andra sidan tvivlar jag på att jag kommer att behöva så mycket mer i datorväg under hela studietiden, för paketen innehöll följande:
- En iMac 24″ med 2,4 GHz Core 2 Duo-processor, 500 GB disk och 1 GB minne (ska uppgradera till 2 i morgon)
- En Apple TV, 40 GB
- En AirPort Extreme-basstation
Allt ovanstående har naturligtvis redan recenserats och dissekerats till leda, men jag tänkte åtminstone dela med mig lite intryck som allra hastigast.
För att börja med iMacen är den förmodligen det snyggaste Apple någonsin släppt ifrån sig. Designen är helt enkelt klockren. Prestandamässigt skäms den inte för sig heller; nu valde jag förvisso att inte ruinera mig på att uppgradera till 2,8 GHz-processorn, men för en som suttit vid halvgamla G4:or och G5:or känns det som ett jättekliv framåt. Datorn är dessutom supertyst även vid belastning. Håller man örat nära hör man ett lågfrekvent brummande från fläktarna, men jag upplever ljudnivån som överlag lägre än min f.d. jobbdator Powerbook G4 (som i sig är erkänt tyst). Jämfört med min sparsamt avhållna (och lyckligtvis avlidna) iMac G5 rev 1, vars fläktljud vid belastning lät ungefär som en hårtork, var det en stor lättnad att äntligen få en i princip ljudlös hemmadator.
Men man kan naturligtvis inte gå in på iMac 24″ utan att nämna skärmen. Apple valde som bekant att sätta en glasskiva framför TFT-panelen, vilket jag var tämligen skeptisk till. Med facit i hand kan jag bara konstatera att det blev mycket lyckat, och då är jag ändå som hobbyfotograf förhållandevis kräsen när det gäller färgåtergivning. Så länge det inte finns punktljuskällor framför datorn så är reflexer ett icke-problem, skärmen är så ljusstark att svaga reflexer helt enkelt inte går att uppfatta. Panelen har rent otrolig betraktningsvinkel, och man får titta från ganska extrema vinklar om man över huvud taget ska kunna märka några skiftningar.
Apple TV är en i alla avseenden grym liten pryl. Den säljs för kaffepengar, kopplas till lämplig HD-klar TV och är en fullfjädrad budget-Mac i vardagsrumsförklädnad. Funktionen är enkel; ta allt som finns i iTunes och gör det tillgängligt på TV:n. Användargränssnittet är en stilstudie i hur man gör en i grunden avancerad apparat busenkel att använda, och det med bara 6 knappar.
Som nörd måste jag dock tillstyrka att största anledningen att skaffa en ATV är att den är hur lätthackad som helst. Med ett USB-minne, ett enkelt skript och sådär en halvtimmes jobb har man en HDTV-mediebox som kör OS X med SSH-åtkomst, och man får dessutom möjligheten att via huvudmenyn installera vilken plugin som helst från nätet (och det finns många). Själv kommer jag att köra ATV:n som en kombinerad hemmaserver och mediebox, och jämfört med t.ex. ett Linux-hembygge eller (gah!) Windows Media Center känns det som en betydligt billigare lösning med grymt mycket mer genomtänkt användargränssnitt. Och det är bara såå kul att köra ut sina fotoalbum på plasman i 1080-upplösning.
AirPort-basstationen ska jag nog återkomma till senare – just nu ligger den kvar i den oöppnade förpackningen och det kommer den göra tills rsync-jobbet som överför alla mina gamla filer från Glenns server är färdigt. Vilket kommer att ta låång tid…
