bil
Som jag nämnt tidigare så blev min förra bil, en Citroën XM Turbo-CT, kvaddad i början av november. Eftersom jag numera är student och vi inte direkt har enormt med utrymme för ekonomiska utsvävningar (men ändå behöver en bil) så var min första reaktion att skaffa en enklare och billigare bil av valfritt fabrikat, d.v.s. en lämplig tråk-bil. XM:en var en gigantisk kombi, faktiskt större än en Volvo 945, och turbomotorn var ack så trevlig – men sammantaget gjorde det att madame XM var alldeles fantastiskt törstig. Alltså, dags att jaga upp något med lägre coolhetsfaktor.
Något jag snabbt insåg var faktiskt att det inte är någon dum idé att skaffa en Citroën även av ekonomiska skäl. Moderna hydraulcittror är uddabilar som i stort sett inte har något andrahandsvärde alls, och kvalitetsmässigt står de sig väldigt bra gentemot andra bilar (mer om det längre fram). På köpet får man en rolig bil med vägegenskaper som helt saknar motstycke; en Citroën med Hydractive-fjädring och bra Michelindäck är en närmast religiös upplevelse att köra vare sig det gäller långa landsvägsturer eller hård körning på slingriga vägar. Så det får alltså bli en något så när modern hydraulcittra även denna gång, och då finns det i princip bara XM och Xantia att välja mellan. Så, vad blir det?
Xantia är nog en av de allra vettigaste bilarna Citroën någonsin tillverkat. Den lanserades 1994 som ersättare till underbara lilla BX, och fick en ansiktslyftning 1998. Kvalitetsmässigt är den en fullträff, med väldigt lite över huvud taget som ställer till med problem. Men designmässigt är den ganska icke-Citroënsk! Jag tycker själv att den nästan ser ut som en Opel, vilket inte direkt är något plus i mina ögon. Serie I har dessutom en mindre lyckad förarplats, stolarna är inte de allra bekvämaste och ratten har en lite märklig vinkel. Prisläget är alldeles fantastiskt bra just nu; man kan få en tidig serie II för under 30 tusen numera!
XM är lite äldre och kom 1990, med en facelift 1995. Designen är gjord av Bertone och är i mina ögon störtcool; en av de få bilar som verkligen inte liknar någon annan. Förarmiljön är lite mer udda (fast ändå ganska konventionell) och innerutrymmena är enorma. Man sitter som i pösiga fåtöljer, som faktiskt är riktigt lyckade även för långturer. Nackdelen är kvaliteten är bara inte riktigt på samma nivå som Xantia. Den är framför allt ganska utsatt för fuktrelaterade elfel, som egentligen hade varit en skitsak att åtgärda.
Så, vad faller valet på för min del? Det lutar faktiskt starkt åt en lite enklare XM med snålare motor, ska faktiskt iväg och titta på en 95:a i morgon som verkar vara för bra för att vara sann. Xantia hade inte varit ett alltför tokigt val det heller, men dels har jag som tidigare XM-ägare en svag punkt för den modellen och sedan börjar jag kunna den utan och innan vid det här laget. Plus att jag får användning för mina alldeles sprillans nya Michelin Energy på lättmetallfälgar (kanondäck för övrigt, rekommenderas varmt!) som stått kvar i pappsens garage sedan förra XM:en gick hädan…
